Vindruvan nr. 15 (Vindrufvan enligt gammal stavning) är namnet på vår bostadsförening med bakgrund i kvarterets namn och tomtnumrering, som har sitt ursprung i 1810-års fastighetsbildning. Det finns flera ”vindruvan” i kvarteret och frukter är visst ett tema för stadsdelen. Arkitekten hette P.J Lindblad och har också ritat husen i samma kvarter där ”Lokal” och ”Mäster Anders” finns idag.
Vårat hus började byggas i slutet på 1800-t i vad som kallas ”nystil”. Det var modernt, annorlunda och kännetecknades av påkostade detaljer, exklusiva material och uttryck. T.ex. har huset en sockel i röd granit och hade från början olika utsmyckningar runt fönster och våningar (se bilderna i entrén). Mycket stålbalkar och det ”nya” materialet betong användes i stommen. Precis som andra hus från tiden hade alla lägenheter egna kakelugnar och vedspisar.
Det näst äldsta fotografi vi lyckats hitta på fasaden är daterad 4 år innan den stora renoveringen, 1976. Notera att det inte ännu byggts några ingångar till dagens hiss respektive soprum. Vid denna tid var huset precis så gråbrunt som det ser ut på bilden.
Våra grannfastigheter byggdes i omgångar under samma tidsperiod – i stort sett tillkom hela kvarteret under en 10-årsperiod. Troligen bestod bostäderna av enklare trähus innan vårt kvarter tillkom, men vi har inte hittat några uppgifter om hus som revs.
I vårat hus hade lägenheterna separat köksingång och 3 lgh per våning; vissa med 5-6 rum o kök. Balkongerna tillhörde ett stort trapphus, men ingen hiss fanns. På innergården där vi idag har cykelförråd stod utedassen uppradade. I källaren fanns många små rum med ljusa öppningar mot gata och gård och en verkstad där vi idag har förråd och uthyrd lokal.
1909 byggdes ett ljusinsläpp mitt på innergården, formad som en pyramid. Den gav dagsljus till den lokal som idag fungerar som lägenhetsförråd. Lanterninen togs bort på 1980-talet. Den var stor och det kan man se spår av i mitten av taket nere i källarförrådet än idag.
1939 byggdes planlösningen om i samband med anpassning till ”åldringar” (seniorboende). Lägenheterna öppnades och byggdes om till separata rum. På varje våningsplan fanns 8 enrumslägenheter med egen kokvrå, samt ett gemensamt separat toalettrum med 3 toaletter.
I källaren ordnades pannrum för eldning med kol och olja till uppvärmning och de gamla kakelugnarna och vedspisarna revs ut. Det var också nu som tvättstugan i källaren kom till. Avlopp och vatten drogs in och verkstaden under innergården byggdes om till samlingslokal. Elektriciteten kom troligen någon gång 1910-1920 och ursprungligen var huset försett med gas.
Alla dekorationer på fasaderna rensades bort och putsades över. Tyvärr gjordes många s.k. ”fasadhyvlingar” under 1930-t, också på de flesta av våra grannfastigheter. Samma sak skedde inne i lägenheter och trapphus, där spegeldörrar och snickerier revs bort eller spikades över med skivor. Många lägenheter i huset har idag dessa snickerier framtagna igen.
Den gamla gallerhissen som inte längre finns kvar, installerades på 1930-t och revs på 1980-t då dagens hiss ersatte den. Där vår hiss idag finns, var tidigare köksutrymmen till lägenheter.
På 1950- och 60- talen gjordes stora förändringar av fasaderna. Originalfönstren byttes ut och fasaderna putsades om i brun kulör. På bottenvåningen mot gatan återinsattes tre valvbågsformade fönster. Fasaderna har renoverats två gånger till sedan dess och fått en gul kulör. De flesta av dagens fönster byttes ut på 1980-t och 2000-t.
Under första hälften av 1980-t byggdes vårat hus om till grunden. Då ändrades nästan all planlösning, byte av el, avlopp, fjärrvärme, ventilation, hiss, balkonger på gårdshuset och ny innergård för att nämna några stora åtgärder. Återigen byggdes 3 lägenheter per våning på samma sätt som från början, men med lite annan planlösning där b.la. trapphusets balkonger nu byggdes in lägenheterna.
Den ”nya” hissen installerades och ingångarna från gatan till soprum och hiss öppnades. Tidigare var dessa utrymmen delvis lägenheter/portvakt och delvis källarlokaler. Det kan man se på takhöjden i hissentrén. Utrymmet under golvet ned till källaren är mer än 1,5 meter djupt och det fanns planer på att utnyttja dessa rum, men de fylldes senare helt enkelt igen.
På bottenvåningen byggdes personalrum och en lägenhet, samt fotvårdsmottagning, laboratorium och sköterskeklinik för äldreboendet. På vinden inreddes lägenhetsförråd och i vår lokal sköttes mathanteringen till de boende. Marmorgolv och trappor täcktes över med tjocka plastmattor, antagligen i flera omgångar någon gång mellan 1940 och 1980 och blev kvar ända in på 2000-t.
Vår innergård byggdes samtidigt med huset för att åstadkomma en sammanhängande stor lokal i källaren, som kunde användas för affärsverksamhet. Innergården var ursprungligen asfalterad och låg högre än alla andra granngårdar ända fram till 1989, då restaurangen (idag Lokal) byggde över deras ursprungliga innergård som låg 2 m under vår, till att istället bli 2 m högre än vår gård. I vår källare finns fortfarande resterna av fönster med glas kvar, efter att de murades igen utifrån då grannfastighetens gård byggdes över. Från vår cykelparkering kan man se den ursprungliga gårdsnivån, som är oförändrad på vår andra grannfastighet.
I modern tid har vi bytt ut tak, fönster och ytskikt. Vindarna har byggts om från förråd och lokal till lägenheter. Källarlokalen gått från att vara lokal till övernattningslägenhet och åter till att bli kommersiell lokal. Tvättstugan har byggts om och innergården gjorts om totalt för att nämna några saker.